Jaa, jag vet! Jag är sämst på att blogga. Gör nu, för jag vet inte vilken gång i ordningen ett nytt försök att skriva lite tråkiga, vardagliga och innehållslösa inlägg.

Vi fortsätter väl där det slutade sist, med lilla Arya som kom så fantastiskt, precis på min födelsedag. Det verkar fungera så bra med min fina familj långt bort i Österrike. Vi håller tät kontakt via skype. Det får dock tilläggas, att, lite svider det i mormorshjärtat att få se lillan men inte kunna pussa och hålla i henne.

Hur som helst så var det ju det där med födelsedagen. Mina pojkar som är hemmavid var ju förstås och uppvaktade, bla. fick jag en superfin, stor hortensia av Simon och Sara. Tror ni att jag fixade att få den att överleva? Det tog mindre än två veckor, när jag kom hem från Myrheden en söndag, så var den helt död. Trodde jag hade vattnat ihjäl den. Det kändes helt klart som ett stort misslyckande. När så Simon ringde och skulle komma på besök, skämdes jag ju, så jag tänkte, jag går och köper en ny, vilket jag gjorde. Expediten berättade att just hortensior var lite kinkiga, och vips hade jag berättat hela historien med nästan gråten i halsen. Antagligen tyckte hon synd om mig, för jag fick den nya hortensian för ett betydligt billigare pris. Nu sköter jag den som ett litet barn, som ni ser! ( har berättat för Simon och Sara också!)