Vissa vänner håller man ihop med hela livet. Det gäller Birgitta och Åsa som jag känt så länge jag kan minnas. Vi har väl haft ett uppehåll när det varit som mest med familj och barn, men för några år sen tog vi upp umgänget igen. Nu träffas vi var tredje månad och surrar och dricker lite gott. Fastän våra liv idag ser ganska olika ut, fast ändå inte, så trivs vi fortfarande ihop och det känns aldrig trist när vi träffas.

Idag blev det en extra gång när vi tog en lunch på stan.