Under åren som gått har vänner kommit och gått, vilket är en normal företeelse. Mina första barndomskamrater, Birgitta och Åsa har förstås en extra plats i hjärtat. Fastän vi bor nära varandra är det inte ofta vi träffas och umgås, inte för att vi inte vill, utan för att vi har alla våra egna och rätt så fulltecknade liv.

I går hade vi i alla fall tagit oss tid och träffades hemma hos mig. Det blev en nostalgisk kväll med många glada minnen och mycket uppdaterande av våra nuvarande liv. "Still going friends" !

 

Mina "bästa barndomskompisar" Birgitta och Åsa