Träffa Milo...

...mor och moster.



Gå på promenad med Jonny och Kajsa,



Dricka chokokaffe med grädde.



Blogga på jobbet istället för att göra det "riktiga" jobbet! :)

Januari och februari känns som evighetslånga. Det är precis som om all energi tagit slut. Allt man i vanliga fall gör av bara farten känns med ens så extremt jobbiga. Handla, städa, stiga upp och gå till jobbet känns som om man ska bestiga Mount Everest. Ekonomin är bedrövlig efter jul och alla födelsedagar. När man blir ledig är man så trött att man inte ens orkar njuta. Det som annars sätter guldkant på vardagen är inte ens roligt, det heller. Man lever helt enkelt, mer eller mindre som en zombie.
Nu är det ändå, som tur är, att jag vet om att det snart vänder, snart blir dagarna längre och soligare, man fyller på tanken och vips har man fått tillbaka livslusten och glädjen.
Det är bara att acceptera att man är en zombie under en tid. Faktum är ändå att det finns några glädjeämnen som lyser upp grådagarna också, så farligt är det inte, men man behöver vara lite gnällig ibland! :)

Vi har nu börjat få lite struktur i vardagen på jobbet efter vattenskadan. Vi har installerat oss på vandrarhemmet/parkskolan och trivs faktiskt rätt så bra. Lite besvärligt är det att ha två arbetsplatser men jag tror det kommer att fungera bra det med. Det lär nog bli hela terminen att vara här och då ser vi ju fram emot en fin vår så att vi kan vara ute i parken och äta lunchen.

Här sitter vi och äter och jobbar.



Köket

Mina favoritblommor är tulpaner. I dag den 15 januari är det tulpanens dag. Jag hade förstås köpt med mig en bukett till stugan.

Nu är Alex inte "minstingen" i familjen. Han fick ändå vara det i ganska prick 18 år. Men nu har han fyllt myndig och är förhoppningsvis förståndig nog att ta egna beslut och klara sig själv. (ganska skönt att veta att man inte längre har det yttersta ansvaret)

Alexander och Milo

Nytt år!

Vy över Långträskån