En känsla av vemod har jag just nu. I morgon åker ju Kajsa och Milo till Österrike, och jag ljuger om jag säger att jag gläds åt det. Fastän jag vet att det finns skype så tycker jag det är jobbigt. Fastän jag förstår att de gärna vill pröva på hur det är att bo där så är det tråkigt. Fastän jag intalar mig, att bara de har det bra så mår jag också bra. I denna stund känns det bara så tungt i mitt hjärta. Jag kommer att sakna dem.