Januari och februari känns som evighetslånga. Det är precis som om all energi tagit slut. Allt man i vanliga fall gör av bara farten känns med ens så extremt jobbiga. Handla, städa, stiga upp och gå till jobbet känns som om man ska bestiga Mount Everest. Ekonomin är bedrövlig efter jul och alla födelsedagar. När man blir ledig är man så trött att man inte ens orkar njuta. Det som annars sätter guldkant på vardagen är inte ens roligt, det heller. Man lever helt enkelt, mer eller mindre som en zombie.
Nu är det ändå, som tur är, att jag vet om att det snart vänder, snart blir dagarna längre och soligare, man fyller på tanken och vips har man fått tillbaka livslusten och glädjen.
Det är bara att acceptera att man är en zombie under en tid. Faktum är ändå att det finns några glädjeämnen som lyser upp grådagarna också, så farligt är det inte, men man behöver vara lite gnällig ibland! :)

Vi har nu börjat få lite struktur i vardagen på jobbet efter vattenskadan. Vi har installerat oss på vandrarhemmet/parkskolan och trivs faktiskt rätt så bra. Lite besvärligt är det att ha två arbetsplatser men jag tror det kommer att fungera bra det med. Det lär nog bli hela terminen att vara här och då ser vi ju fram emot en fin vår så att vi kan vara ute i parken och äta lunchen.

Här sitter vi och äter och jobbar.



Köket

Mina favoritblommor är tulpaner. I dag den 15 januari är det tulpanens dag. Jag hade förstås köpt med mig en bukett till stugan.

Nu är Alex inte "minstingen" i familjen. Han fick ändå vara det i ganska prick 18 år. Men nu har han fyllt myndig och är förhoppningsvis förståndig nog att ta egna beslut och klara sig själv. (ganska skönt att veta att man inte längre har det yttersta ansvaret)

Alexander och Milo

Nytt år!

Vy över Långträskån

Idag fick de då äntligen komma hem, familjen Wimmer. Simon ville förstås hälsa på sin systerson och passade på att lova honom att han snart skulle få följa med på skotertur.

Två snygga killar!

...var att hjälpa Jonny sy, värsta siden t-shirten. Den ska han ha på nyårs-afton tillsammans med en svart sammets-kavaj. Han kommer att bli jättesnygg, eller vad tror ni?

 Lite fick han minsann sy själv.



Det färdiga resultatet! Inte så pjåkigt.

Kunde inte vänta till Kajsa, Markus och lille Milo kom hem så det blev bussen till Sunderbyn för att få känna och mysa med underverket en liten stund. Han var så liten och så fin, den vackraste bebis jag sett. Jag är världens stoltaste mormor!

2945 g, 49 cm

Julafton blev lugn och fridfull tillsammans med nära och kära. Jag hade nog varit jättesnäll för jag fick jättemånga paket innehållande böcker, skruvdragare, garn, berlock, mössa, chokladfondue mm. 
Idag har vi mest bara myst och mått gott, legat i soffan och jäst.

 

Nu är alla klapparna inhandlade, likaså maten. Granen är klädd, huset städat, paketen inslagna, glöggen köpt och leveranserna av paket till nära och kära avklarade. Nu ska jag bara njuta och bli miljonär ikväll. GOD JUL!

Det klagas mycket på att dagens ungdomar inte tar sig för någonting, att de bara sitter framför datorn. Häromdagon fick jag bevis på motstsen när jag kom till jobbet. Där hade några kreativa ynglingar gjort den här "fina" snöskulpturen.

Hemma i stan har det mest varit regn och ishalka i veckan. Här i Myrheden (Mysheden) är det vintervitt och fint!

Nästan varje fredag förvandlas vår lägenhet till spelhåla. Då invaderas lägenheten av ca 4-5 stora, grovröstiga, stinkande, nedskräpande men ack så fina ynglingar! Varje söndag när vi kommer hem är lägenheten nystädad och fin igen. 
Var lite orolig i början över att det skulle bli livat, att klagomål från grannar skulle avlösa varandra, att det skulle bli ett ställe där andra ungdomar skulle vara och festa mm. Efter 1 ½ år har det än inte varit ett endaste klagomål (förutom ett, och det var när jag och jonny drack vin och spelade musik lite högt).
Jag vet att det spelas dator allt för mycket men jag tror ändå jag föredrar att veta att de sitter där och spelar istället för att vara ute och röja. Känns ändå ganska tryggt!

Bara två deltagare än så länge!